文本歌词

Fritiof Andersson - Olle Adolphson
En sjöman ifrån Sverige han for till fjärran land
På skeppet Ann Charlott från Hellviksstrand
Hans namn var Fritiof Andersson
Han var så glad i håg
När Ann Charlott med
Förlig vind på blåa böljan låg
Med last av plank och bräder och
Med tändstickor och stål;
Och Buenos Aires det var resans mål
Ja Skagerack och Nordsjön kanalen
Cap Quessant
Biscaya och Atlanten går väl an
Men utanför La Plata där kommer en orkan
En argentinsk pampero så svart som själva fan
Opp alle man till väders och bärga vad man kan
Men det gick bra och skutan kom i hamn
Att gå i Buenos Aires och spela gentleman
Det är ett nöje för en ung sjöman
Men farorna de lura ej blott på böljan blå
Men akten er i sjömän för kreolskorna de små
Och hören vad som hände vår Fritiof Andersson
En afton på Paseo de Colon
I dörren till ett hus där man spelte mandolin
Och där man dansa tango och drack vin
Där stod en senorita och Fritiof Andersson
Han hade aldrig sett nånting
Som var så skönt som hon
Hon sade: Che diceme es tu nombre rubion
Han svarade: Mitt namn är Andersson
Han såg på hennes ögon och hennes svarta hår
Och hennes lilla rosenröda mun
Och hennes vita tänder och hennes bruna arm
Och hennes smala händer och
Hennes höga barm
Och sen tog Fritiof Andersson den flickan i famn
Så gör en sjöman när han går iland
Men Ann Charlott har lossat och ligger segelklar
Besättningen blir kallad upp på däck
Är alle man ombord eller fattas någon än
Så ropar nu kaptenen och räknar sina män
Men Andersson var borta och han kom ej igen
Till sjöss gick Ann Charlott Adjöss med den
Men viljen i nu veta var den sjömannen han var
När Ann Charlott hon låg där segelklar
Jo allt inunder golvet
Uti det samma hus
Där han med senoritan hade levt i sus och dus
Där satt han i mörkret uti en källare
Och undra var han lagt sin portmonnä
Men luckan uti golvet den öppnades till slut
Och Fritiof Andersson fick komma ut
Där stod två långa negrer och Fritiof frågade:
Var innerst i helsikotan ä' min portmonnä
De skakade på huvena och ville draga kniv
Då tänkte han: Här blir ett tidsfördriv
Så tar han av sig tröjan
Så gör en svensk sjöman
Och slåss med dem som bråka vill i land
Och knivarna de blänkte
Men Andersson han slog
Den ene mitt i skallen så han hickade och dog
Då kommer en polis och han säger
Det är nog
Ja svarte Andersson det slaget tog
Och över blå Atlanten går briggen AnnCharlott
För fulla segel i passadens vind
Men bakom höga murar uti ett fängelse
Där sitter Fritiof Andersson
Som mist sin portmonnä
I dörren till ett hus där man hör musik och sång
Står flickan på Paseo de Colon